Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ende dessa bords- och paraplygranar, som sammanfattas under namnet
/. tabulœformis Carr., se Sylvén: De svenska skogsträden s. 126—127,
där även litteraturhänvisningar finnas) samt dessutom hos en del av våra
lövträd (om ärftliga former här föreligga vågar jag dock ej yttra mig om).
Efter denna kanske något långa inledande översikt ha vi nu att ta’
itu med det egentliga föremålet för detta meddelande. I Leksbergs
socken (Vadsbo härad) i Västergötland, ungefär 4 km landsvägen S.
om Mariestad och cirka V2 km VSV från L:s kyrka samt några
stenkast från stora vägen står på Haggårdens ägor en gammal, nu tyvärr
död paraplytall, känd vida omkring och i orten allmänt benämnd
»Pon-tatatlen» eller »tallen på Leksbergs backe» eller blott och bart »tallen*.
Det enda ställe, jag funnit denna tall omnämnd i litteraturen, är i
en uppsats av framlidne prosten Aug. Rudberg i Björsäter, den
bekante intresserade västgötabotanisten. Uppsatsen bär titeln »Några
spridda botaniska iakttagelser från Västergötland» och återfinnes i
Botaniska Notiser årg. 1897. Vår tall omnämnes här (s. 198 och 199)
med några rader, och vi få anledning att i det följande återkomma hit.
»Pontatallen» står numera ej fritt utan i en på senare år uppväxt
tallskog (med riklig Juniperus och Deschampsia flexuosa). Detta
uppväxande nya släkte gav tydligen dödsstöten åt den gamla åldringen.
Ju högre skogen växte, desto hastigare bar det utför med tallen. Barren
avföllo undan för undan, och snart återstod av barrverket på trädet,
som enligt Rudberg såg ut som en »grönskande kulle», blott några
»ruskor» i grenspetsarna, tills slutligen även denna sista återstod gick
bort och tallen stod där bar och torr — död. Detta inträffade för bortåt
20 år sedan, enligt vad prosten K. J. Svaren (Leksberg) benäget
meddelat. Vid prosten Rudbergs besök för mer än 30 år sedan stod
tallen tydligen ännu i full livskraft att döma av förf:s beskrivning:
»den täta barrbeklädnaden (bildar) ett för solstrålarna ogenomträngligt
tak, vilket rundtom räcker ned till marken».1
Flera gånger har jag under de senare åren besökt tallen och vid
sista besöket (aug. d. å.) togs vidstående fotografi och gjordes en
del mätningar. Stammen är vid brösthöjd 2,6o m. Strax ovanför
delar den sig i trenne grova grenar (i omkrets vid förgreningsstället
1,7 6, 1,4 2 och 1,3 7 m), vilka sedan i sin tur åter förgrena sig, så att
tallen slutligen upplöses i cirka 15 ganska grova, uppåt- och
utåtriktade grenar. Tallens höjd torde belöpa sig till 6 à 7 m och kronans
diameter till något mer. Måtten äro ju ej så överväldigande, men det var
ej heller storleken som här en gång imponerade, utan tallens
egendomliga växt. Från andra beskrivna och avbildade paraplytallar skiljer sig
nämligen Pontatallen genom de tätställda, vridna grenarna. Vi möta
här samma växtform, som är känd hos flera lövträd, och vars
mest kända representant torde vara »Kurraboken» i Skåne. Jfr.
Sveriges Natur 1912, p. 138. Ännu i dag erbjuder »Pontatallen», där den
står som en gammal torr mumie, grå av lav och ålder och med de
1 Prof. Sernander påpekar just i den nämnda uppsatsen i Svenska Linnésällskapets
årsskrift, att paraplytallen lätt undertryckes i konkurrensen med granar och tallar
av normal växt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
