- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1928 /
186

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

svårigheter av flerehanda slag. Men aldrig tillförne har den stått till sina livsvillkor
så allvarligt hotad som den dag i dag är. Naturskyddets sak i vårt land har haft
och har en svag position. Bristande förståelse hos allmänheten och hos
statsmakterna för sakens stora fosterländska innebörd har varit den huvudsakliga
anledningen till det tillstånd av svaghet och därtill splittrad svaghet, som
kännetecknat vår svenska naturskyddsrörelse. Det har saknats enhetlig organisation, det har
saknats medel för ett planmässigt begrundat och kraftigt genomfört arbete. Följden
härav har tydligast och klarast visat sig i fråga om bildandet av och vården om
våra naturreservat, våra naturparker. Liksom hela vår naturskyddsledning försiggår
i anarkiens, i godtyckets och i slumpens tecken, så ha våra naturreservat blivft
avsatta i "hastigt mod", utan ordning och plan och under saknad av medel att på
ett tillbörligt sätt vårda dem.

Under tidernas gång har till dessa brister och ofullkomligheter av passiv art
sällat sig en aktiv fara för naturparkerna. Den ligger i de ingrepp som
turistväsendet gjort och fortfarande har för avsikt att göra i våra naturparker.
Turistväsendet har gjort och gör alltjämt anspråk på att få bruka naturparkerna, de s. k.
fredade vildmarkerna, för sina syften. Det har alltid skett under protester från
Svenska Naturskyddsföreningen och, under senare tid, under bifall från
Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté. Den stora frågan är nu, om icke
Naturskyddsföreningen, i enlighet med hela naturskyddstankens mening och innebörd, allt
fortfarande bör protestera såväl mot turistväsendets ingrepp som mot det understöd
Vetenskapsakademien giver desamma. För mig står det klart att den bör göra detta.
Frågan gäller i vad_ mån från allmän och principiell ståndpunkt turistväsendet har
rätt till våra naturparker. Våra turistledare gå fram efter en fast idé: att för
in-och utlänningar göra varje vrå av vår svenska natur bekvämt åtkomlig. Hela
Sverige, med bygd och obygd, skall frekventeras, i ju större mängder och sällskap
desto bättre. Ingenting skall lämnas oberört av deras verksamhetsiver. Ingen naturs
jungfrulighet väjer man tillbaka för, inga påbud om ursprunglighetens bevarande i
för detta ändamål upprättade naturreservat. Man har alltid något valspråk att
besticka med: "Lär känna ditt land", "Naturen är icke till för de få". Under
betäckning av dessa tveeggade vapen är det man i naturparkerna ordnar med router och
med stigar, som skola växa till vägar, motorbåtsleder och stugor, som skola växa
ut till små hotell. Det mest fredskrävande stycke svensk natur skall — jag
upprepar ordet — frekventeras. Ett synnerligen avslöjande exempel på den oerhörda
dristigheten hos turistväsendets män har givits oss i det meddelande, som i dessa
dagar lämnats oss i pressen om Svenska Turistföreningens hos regeringen begärda
men dessbättre icke lämnade tillåtelse att lägga en turistled till bäverkolonierna i
Jämtland. *

Vad är det våra naturskyddsvänner begära? Låt oss först göra klart för oss hur
vårt rike är uppdelat med hänsyn till skyddad och icke skyddad natur. Se på en
karta över Sverige, på vilken våra naturparksområden äro inlagda! Se vilken
försvinnande liten del dessa parker intaga i landets stora övriga areal! Vi veta, att
turistväsendets inflytande på de stora "neutrala" områdena icke är enbart av godo,
men det skall i detta sammanhang intet sägas härom. Na säga vi endast detta:
Vi begära respekt för dessa små, små inläggningar på kartan, som kallas
nationalparker. Strängt taget låta vi även i denna punkt något pruta med oss. Vi säga
ingenting om turisthotellet i Abisko. Det har en relativt ofarlig placering i
naturparkens utkant och invid Torneträsk. Men vi taga fasta på att det finns — som
en lämplig attraktionspunkt för de många, som icke förmå färdas inom naturparkerna
så som vi hålla för lämpligast. Det är alltså det övriga av naturparkerna vi tala
om. Vi begära icke, att de skola hållas för allmänheten otillgängliga. Men vi
begära, att denna ursprungliga och till avsikten fredade natur skall njutas och anammas
under sådana former att denna naturs egen stämning icke kränkes och under sådana
former att människan som färdas i dem skall få mottaga denna naturs gåvor i just
det fullmåligaste måttet.

Vi begära att dessa storslagna naturområden icke bli av kälkborgerligheten och
moderniteten översvämmade. Så till vida ligger det för naturparkernas vidkommande
alltid en ofrånkomlig sanning i talet om "de få". Det blir med nödvändighet en
inskränkning i antalet besökare, om propagandaverksamheten inställes och endast
de komma att färdas i våra naturparker, vilkas egen kärlek till naturen själv ger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1928/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free