Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lövskogen och människan
79
Förf. foto 1926
Fig. 3. Samma löväng som fig. 2. Det inre. Låga träd med rik utveckling från basalskott.
Högbuskar. Träd- och buskförtärningarna öppna sig överallt för små oregelbundna åkrar och
slåtterytor. Åkern är rörlig, ej beroende av bestämd plats i lövängen. Åker och löväng inom
samma hägnad. Jmf. Linnés skildring av Storängen på Kinnekulle i Västgötaresan.
värt reducerade fodertillgångar, som kunna ha tvingat till utvandring
från vissa bygder. Man måste under alla förhållanden taga hänsyn
till detta faktum, när det gäller att förklara orsakerna till kulturens
utarmning icke blott inom Falbygden utan över huvud inom våra
äldre centralbygder vid tiden för bronsålderns slut såväl som under
järnålderns tvenne första perioder, då järnet icke hunnit få allmän
spridning och dess närvaro i landet ännu var beroende av import.
Först med järnets allmänna utbredning under järnålderns tredje period
uppstå på en gång nya och oanade möjligheter att betvinga
växtligheten. Förvärvsmöjligheterna tilltaga ånyo, och boskapsskötseln ökas,
vilket återigen synes motsäga att en inträffad klimatförsämring varit
av avgörande betydelse för kulturen. Med järnet och de skärande
redskapen bibringas människan i Norden — sannolikt samtidigt
påverkad av impulser utifrån — en helt ny inställning till den trötta
lövskogsmarken såväl som över huvud till växtligheten. Vid denna
tid uppträda också de stora lerslätterna som bygdesamlare. De blevo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
