- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / Tjugusjätte årgången. 1935 /
62

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6l L. A. Jägerskiöld

kala lösning av rovdjursfrågan. Vi ha ju redan beträtt vägen i och
med totalfridlysning av vissa arter. Låtom oss hoppas det ej var
för sent.

Det är självklart, att inom jägarkretsar ett sådant förbud skulle
väcka starkt motstånd. I främsta rummet bland dem, som ivra för
s. k. kulturjakt av fasaner och annat vilt, som uppfödas inom
skyddade inhägnader för att sedan fällas och föras i handeln. För dem
är varje djur, som någon gång tager en fasankyckling, ett skadedjur»
som bör döden dö, hur nyttig dess verksamhet i övrigt än må vara.
Men även jägare av den vanliga typen komma nog icke att förstå
nödvändigheten av total fridlysning av allt vad rovfåglar heter.
Tankegången är dem för ny och ovan.

Jag dömer efter mig själv. Sedan början av 1880-talet har jag
gått med bössan på jaktstigen. Detta har alltid varit en kär
sysselsättning så ofta jag kommit åt, och är så än. Men först för några år
sedan har jag nått fram till den uppfattning av rovfågelfrågan, som
i denna artikel framlägges.

Många jägare hysa nog de åsikter, som »Värmlandsson» giver
uttryck åt i en i det föregående berörd tidningsartikel. Denne säger
där bl. a.: »I nu gällande jaktlag stadgas fridlysningstider för de
flesta arter av vårt villebråd, men samtidigt fridlyses även en hel del
av villebrådets värsta fiender bland rovdjuren. Påminner ej detta
osökt om ’Riket som är söndrat mot sig själv?’ Varje jägare vet ju,
att lika orätt som det vore, om han ginge och dödade en tjäderhöna
på sina ägg, lika orätt vore det att ej döda ett rovdjur, som
sannolikt sökte komma henne till livs, och om detta rovdjur vore mård,
örn eller berguv, ja, då bleve han brottslig enligt samma lag som
skyddar villebrådet. . . Allt tal om att stammen av rovdjur behöver
skyddas för att ej dö ut, är endast floskler och ovederhäftigt prat av
sådana, som i sin okunnighet om verkliga förhållanden tror sig ha
reda på allting, och jag anser att det vore lyckligt, om endast
’kulturens Iag’ finge råda. Denna lag har ju verkat på så sätt, att i den
mån odlingen vidgats ha rovdjuren trängts tillbaka, och det torde väl
vara svårt att bevisa att det för samhället legat något olyckligt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:39:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1935/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free