Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skola våra rovfåglar utrotas?
63
detta; och om det skulle visa sig att samhällets lag kommer i
kollision med kulturens lag — vilket följden förakt för samhällets lag —
vilket ju leder till upplösande av de band som håller samman
samhället.» (Ordagrannt anförande!)
Mot denna tankegång skulle jag vilja invända, att först och främst
äro flertalet rovfågelarter alldeles eller så gott som alldeles oskadliga
från jägarens synpunkt och nyttiga från odlarens. Man bör kunna
begära, att jaktvårdaren lär sig att skilja på de olika arterna och tager
reda på deras levnadsvanor. Nu skäras de oftast över en kam, och
enstaka, rätt betydelselösa angrepp på vilt — som kanske t. o. m. är
sjukt — får tjäna som förevändning till härjandet.
Det bör framhållas, ja mycket starkt betonas, att det jaktbara
vilda i förvånansvärt liten utsträckning ingår i både duvhökens och
falkarnas fångst, de rovfåglar, som anses farligast. Vore det
önskvärt att utrota ens dessa, även om de i avsevärd utsträckning levde
av vilt? Antag att det skulle lyckas, vad bleve följden? Vildnaden
skulle till en början öka i antal. Men sedan? Sjukdomar av olika
slag skulle tilltaga. Så sker i regel, när en jaktmark blir
överbefolkad. Nu tjänstgöra rovdjuren som en hälsopolis. Blir ett djur
angripet av en eller annan sjukdom — olika slag av inälvsmaskar, den
fruktade coccidiosen eller liknande — så dukar det snart under för
något rovdjur. Och så kan det icke sprida sin smitta längre. Men
äro alla rovdjur utrotade, då finnes ingen, som plockar bort det som
bör avlägsnas ju förr dess hellre. Detta är icke blott
skrivbordsfunderingar. Erfarenheten har skänkt tydliga exempel åt den, som
vill se.
Man har sagt mig, att Göteborgstraktens uppfödare av brevduvor
skola ha en alldeles ovanligt god stam av sådana. Jag undrar, om
de icke ha sina »fiender» pilgrimsfalkarna att tacka härför,
åtminstone i viss utsträckning. Dessa taga de sämre duvorna, men de
skickligaste bli kvar och fortplanta sig. Naturligtvis kan även en
särskilt god duva råka illa ut. Hon kan bli uttröttad av en eller
annan anledning, och olyckan är framme. Men i stort sett torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
