Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - B. Olika limtyper och deras handhavande - II. Limmets användning - 4. Uppvärmningsanordningar och värmetillförsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olika limtyper och deras handhavande
Principiellt finns det tre olika sätt att anordna elektroderna:
1. Vertikal uppvärmning — strömmen är vinkelrätt riktad mot
limfogen.
2. Parallell uppvärmning utnyttjar limfogens större
effektförluster och koncentrerar därigenom värmen i fogen.
3. Ströfältuppvärmning eller randfältuppvärmning användes
när arbetsstycket icke direkt kan placeras mellan elektroderna.
Enligt metod 1. uppvärmes arbetsstyckets hela massa mellan
elektroderna och är därför mycket energiförbrukande och relativt
dyr. Metoden är långsammare än 2. och 3., då limfogen först efter
en viss tid uppnår den temperatur, vid vilken limmet härdar med
önskad hastighet.
Enl. metod 2. uppvärmes endast limfogen och därför är
energiförbrukningen mindre och den önskade temperaturen nås på
kortare tid. Då limfogen tar upp den mesta energin vid parallell
uppvärmning, inverka små avvikelser i tjockleken och vattenhalten
mycket på temperaturen. Tjocka och mera fuktiga ställen
komma att härda långsammare. Därför är det rådligt att tillämpa
»parallell uppvärmning» endast vid små avstånd mellan
elektroderna samt då limfogens bredd är liten.
Använder man sig av parallellmetoden är det bäst att limma
med ett lim, som har liten tendens till genomslag, d. v. s.
gnistbildning mellan elektroderna. Genomslaget framkallas genom
limmets strömledande beståndsdelar, s. k. elektrolyter. Om droppar
av utpressat lim kommer i beröring med elektroderna, går
strömmen direkt över från den ena till den andra elektroden.
Använder man ett sådant lim är det lämpligt att lämna ett luftgap mellan
arbetsstyckets yta och elektroderna. Där gnistan slår över förkolas
lim samt trä, och omkringliggande limskikt upphettas icke.
Den 3:e metoden, ströfältuppvärmningen eller
randfältsupp-värmningen utnyttjar bara en del av elektriska fältenergin, vilken
del icke ligger direkt mellan elektroderna och är därför relativt
dyr. Bäst lämpad är metoden för limning av mindre ytor, eller
där fogen eller arbetsstycket icke direkt kan placeras mellan
elektroderna.
Lim för dielektrisk härdning.
Av ett lim, som skall användas för högfrekvenslimning, fordrar
man i huvudsak två egenskaper:
1. Härdningen skall ske snabbt under bästa möjliga utnyttjande
av den tillförda energin.
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
