Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Möbeltillverkning och inredning, av Axel Bäck - Material - Blindträ - Kontrafanér, Spärrfanér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Möbeltillverkning och inredning
Blindträ.
Blindträ kallas allt trä, som faneras med spärrfanér eller
ädel-trä. Till blindträ användes som regel vår svenska fur och al,
amerikansk Oregon pine samt i undantagsfall även asp. Furen
som blindträ förutsätter ett moget, ej för snabbvuxet trä och med
årsringarna enligt fig. 239 a. Alen är ett på de senaste 30 åren mer
och mer uppmärksammat blindträ, som med fördel kan användas.
Vid basning och torkning försvinna alla spänningar i detsamma,
och i regel ändrar sig inte en gott torkad alfog. Aspen bör vara
mycket gammal, innan den torkas, men detta träs förmåga att
upptaga fukt är för stor för att det skall kunna lämpa sig för
blindträ till bättre möbler. Före kriget importerades amerikansk
Oregon pine, det förnämligaste blindträmaterial som tänkas kan.
För tillfället ställer sig dock detta för dyrt att använda för
möbelindustrin, och den Oregon pine, som nu kommer in, användes
mest inom varvsindustrin. För fack och gradlister samt osynliga
huvudsakligen rakvuxen fur till användning.
bottnar i den mindre utsträckning dessa nu användas, kommer
Kontrafanér, Spärrfanér.
Till kontrafanér användes dels utländska, billigare, mjuka
träslag och dels svenska såsom al och asp. Fanéret skäres i tjocklekar
varierande från 4 till 1 Vi mm. Inom möbelindustrin användes
som regel mest en tjocklek av 2 mm. De senare åren har nog
mer och mer en övergång till 1 % mm kontrafanér kunnat
konstateras. Ett före kriget mycket använt kontrafanér var det
afrikanska Abachi, som då helt dominerade marknaden, detta tack vare
sitt stora format, sin renhet och rakväxthet. Detta fanér anses
alldeles för mjukt, och vid användning av rotfanér som ytterfanér
uppstår gärna sprickbildningar. Dessa sprickor uppträda mest vid
användandet av ett tjockt kontrafanér.
Ett kontrafanér, som efter krigets slut kommit tillbaka, är det
afrikanska Okumé eller Gabon, en mahognyart. Detta fanér är
hårdare än Abachi men har den olägenheten, att i fanéret
finnas stora spänningar, som många gånger kunna förorsaka
skevhet å kontrade fogar. Den svenska alen är nog det
kontrafanér, som ger det bästa underlaget för färdigfaneret, men det
måste vara rakvuxet trä utan vres och kvistar. Alfanéret bör ej
skäras tjockare än 1 % mm. Aspen som kontrafanér har den
olägenheten, att den upptager för mycket vatten. Vid aspens
skärning till kontrafanér blir det i regel brott i årsringarna, och på en
färdigpolerad skiva av kontrafanér av asp kan hela kontrafaneret
synas igenom.
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
