Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bildhuggeri, av Ernst Sundbeck och Nils Boiardt - Bildhuggeriyrket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bildhuggeri
ses från alla sidor, det kan vara en figurgrupp, en byst eller en
herm. Reliefen däremot framställes på en plan yta, där motivet
arbetas fram medelst större eller mindre upphöjningar. Man skiljer
därför på hög- och lågrelief och ornamentiken framställes ju oftast
på detta sätt, fig. 382. Bildhuggaryrket är ju ej så vanligt och
därför föga känt bland den stora allmänheten, och man frågar sig
måhända, vad en träbildhuggare sysslar med i våra dagar.
Fig. 383. Vacker svensk pendyl
från 1700-talet. Nothäfte och
musikinstrument äro motiv i
överstycket.
En skicklig sådan med högt uppdriven teknik kan ju av en
konstnär få i uppdrag att från en gipsmodell utföra ett konstverk
i trä. Det är då som punkteringsapparaten kommer till
användning. Detta är vanligtvis beställningar till kyrkor, såsom
altartavlor, krucifix, dopfuntar m. m. Förr fanns det ju ofta även
byggnadsskulptur, men på den förenklade och slätstrukna
arkitektur som nu förekommer, är tyvärr all utsmyckning bannlyst.
I dess ställe har lyckligtvis pendylskulpturen, fig. 383,
kommit i ropet och under de senare årtiondena har ungefär hälften
av landets bildhuggarkår varit sysselsatt därmed. Nu börjar dock
594
Fig. 382.
Renässansornament i relief,
skuret i ek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
