Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Handverktyg, av Gunnar Nygren och Nils Holmgren - Skötsel av handsågar - Hyvlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyvlar
Skränkningen utföres med skränktång eller skränkjärn. Som
riktvärde på skränkningen kan anges 0.20 mm. Vid sågning i
mycket torrt virke kan mindre skränkning användas men i
fuktigare virke bör skränkningen ökas över detta riktvärde. Vidare
fordrar en mot ryggen tunnslipad såg mindre skränkning än*en
såg av plant material. Skränkningen bör omfatta ca % av tandens
höjd. Vid skränkning av hela tanden uppstå nämligen lätt bräckor
i tandbottnen.
Slutligen skarpfilas tänderna till vinklar, lämpliga för det
arbete, som skall utföras med sågen. Man bör därvid fila på varje
tand endast så mycket, att den platta, som uppstått vid
fogstrykningen, nätt och jämt försvinner. Filen skall föras lugnt och
försiktigt med jämn hastighet och under jämnt tryck. Man skall dock
ej trycka på filen, då den drages tillbaka, utan endast då den
skjutes framåt. De olika sågtyperna fordra skilda filar. Till
kap-sågar rekommenderas sålunda användning av en s. k. dubbel
såg-fil, för klyv- och slitssågar en trekantfil med rundad kant samt för
sinksågar och liknande en liten trekantfil med skarp kant. För
sågblad med ytterst små tänder kan för uppnående av större
tanddjup med fördel användas den s. k. svärdfilen, som har mindre
vinkel än trekantfilen.
Efter skrapfilningen bör filgraderna på tändernas utsidor,
»skägget», avlägsnas, vilket utföres genom strykning med ett fint
bryne utmed tandraden.
Hyvlar.
Hyvelns konstruktion och arbetssätt. En hyvel består av två
huvuddelar, nämligen hyveljärnet och stocken. Hyveljärnet
fastsättes i kilhålet med en kil eller på amerikanska hyvlar med en
excenter. Större hyvlar äro försedda med ett eller två handtag,
som sitta på stocken.
Hyvelstocken bör vara tillverkad av något hårt och tungt
träslag, som har liten benägenhet att slå sig, t. ex. vitbok eller apel.
Under stocken är som regel en träskiva limmad, vilken på
fackspråket benämnes »sula». Denna bör vara av ett hårt, helst
fett-avsöndrande träslag, exempelvis pockenholz. Sulan är till för att
hyveln skall gå lätt och motverkar dessutom att stocken slår sig.
Spånöppningen eller sprundet bör ej vara större än att spånen
lätt kunna komma igenom, när hyveljärnet är inställt. Om
sprundet är för stort, sker spånbrytningen för långt ifrån eggen,
varigenom dålig yta erhålles. För att förhindra urspjälkningar förses
dessutom hyveljärnet med en klaff, se fig. 476, som bryter av spå-
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
