Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Handverktyg, av Gunnar Nygren och Nils Holmgren - Stämjärn - Borrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borrar
Stickjärnen användas för finputsning och deras utförande är
klenare än huggjärnens. Inom snickeriet utnyttjar man även i viss
utsträckning de s. k. bildhuggarjärnen, som har namn efter
utformning och användning. Större håljärn kallas skölpar, se fig.
491 a och b, medan mycket små benämnas sir järn, de svagt böjda
flackjärn, de sneda snedlöpare, de V-formade getfötter, se fig.
491 c, osv. Förutom de nämnda finnas dessutom plattjärn,
hålkrok och maccaronijärn. För att profilen på dessa järn skall vara
korrekt tillverkas järnen med glattpolerad innersida. De slipas
med en lång rak fas på yttersidan, medan innersidan brynas med
svag böjning. Slipningen utföres bäst på en rund sten.
Av stämjärn för mera speciella ändamål kunna nämnas
spån-rensande lockbettlar, vilka användas för infällning av gångjärn.
Borrar.
Den enklaste borren är modellborren, som användes för att taga
upp små hål för spikar, klena skruvar, etc. Själva klingan är rund
och tillplattad i änden samt försedd med skaft. Klingan ställes
tvärs över fibrerna och pressas ned i träet, varefter den vrides
runt under tryck.
Skedborren, fig. 492, är en av våra äldsta borrtyper. Den största
nackdelen med denna borr är svårigheten att få hålets centrum
på önskat ställe på grund av den skedformade spetsen. Den
användes företrädesvis för borrning av ändträ. Genom att vrida
skedborren i spiral erhölls
Fig. 492. Skedborr.
Fig. 493. Vrickborr.
707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
