Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en uppgift hos den katolske ärkebiskop Johannes Magnus —
att den gamle ärkedjäknen Laurentius Andreæ verkställt
öfversättningen. Men oriktigheten af denna åsikt är nu
bevisad, och det kan anses såsom säkert, att arbetet härrör
från Olavus Petri, som härvid möjligen haft biträde af några
yngre vänner. Den, som är något förtrogen med hans stil,
kan för öfrigt ej gärna misstaga sig om, att det är han, som
skrifvit företalet.
Samma år som det Nya Testamentet trycktes, utkom ett
litet häfte med titeln Någre Gudhelige Wijsor. Detta häfte
— den första protestantiska psalmboken i vårt land — är nu
förloradt, likaså den följande upplagan af 1530. Men af denna
finnes dock ett fragment kvar, hvilket är det här utgifna;
alldeles otänkbart är för öfrigt icke, att fragmentet tillhör
redan den första upplagan. I hvarje fall är det äldre än den
första fullständiga upplagan af 1536. Intet författarnamn
finnes heller här utsatt, men alla forskare hafva varit ense
om att anse Olavus Petri såsom utgifvare.
Ett annat versifieradt arbete af hans hand är Tobie
Comedia, hvars första bevarade upplaga är af 1550 och som
troligen skrefs för Stockholms skola, hvars inspektor Olavus
Petri var. Det är af intresse icke blott såsom ett uttryck för
den äldre protestantismens uppfattning af äktenskapsfrågan,
utan ock såsom det första egentliga dramat inom vår litteratur.
Dylika dramer funnos väl ock redan under medeltiden, men
så när som på ett kort, obetydligt stycke hafva de alla gått
förlorade, och vår dramatiska litteratur inledes därför af
Olavus Petris skoldrama. Något konstverk kan det ju icke
sägas vara, men onekligen ligger det en naivitetens charm
öfver denna barnkomedia, och i sin epokgörande framställning
af det svenska dramats historia yttrar Ljunggren fint och
sant: ”det fromma allvaret, den stränga sedligheten, de i
all deras gammaldags enfald dock så kraftiga uttrycken väcka
hos läsaren ungefär samma stämning som en enkel, kraftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
