- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 10. Svensk romantik, 2. Ling, Stagnelius, Sjöberg, Nicander, Dahlgren /
6

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fantast. Värre kan det tyckas med Carl Fredrik Dahlgren, där
man icke behöfver länge skrapa under hans lätta och äktlyriska
naturkänsla för att få fram en rätt jordbunden realist, hos
hvilken romantikern går öfver i 1830-talets borgerliga poet.
Stycken sådana som det i denna samling upptagna
”Smålänningen” synas ju i och för sig ha bra litet att göra med
”svensk romantik" och stå bra långt ifrån en Stagnelii
öfversinnliga hänryckningspoesi. Men de markera den historiska
gränslinjen mot ett senare skede, markera den punkt, där
Dahlgrens författarpersonlighet från de själfsvåldiga
Jean-Paulska snillelekarna och den svärmiska vårdityramben
kommer in i ett annat tidslynne, och först och främst äro de ju
god litteratur och betecknande för sin diktare.

*



Ligger någon betydande 1800-talspoesi glömd i vårt land,
så är det Per Henrik Lings. Hans dikt blef ju icke främst till
för sin egen skull utan — med hårdnackad energi — uti det
stora fosterländska syftet att uppamma en fornnordisk
renässans. Därför har den delat all ”velad” poesis öde: den
misslyckades i mycket. Men lika säkert är, att Lings fosterländska
hänförelse ej tagit form af poesi, därest icke en verklig
diktare bott i honom. Hans jätteepos Asarne blef helt visst
ett misstag, men liksom Rudbecks ”"Atlantica"”, är misstaget
sublimt.

Och Ling var icke endast skald, han hörde med bland
det nya 1800-talets poetiska banbrytare. Lika visst som
Tegnérs sång för skånska landtvärnet eller som Atterboms
Fosforosdiktning, anslog Lings Gylfe från 1810 det nya seklets
strängar. Hur starkt målande och stämningseggande äro ej
dessa strofer, hur vildt och ”regellöst” formade i sitt nya
kraftspråk ofvanpå det Leopoldska skedets korrekta och
färglösa stilrationalism! De likna själfva de skäggiga klippor de
besjunga. Här står Ling fjärran från sina egna äldre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:52:51 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/10/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free