Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ren västliga vinden
en morgonsuck drager.
De nyligen gifta
dock sofva vid linden,
hvars förhängen vifta;
ty guden, skälmsk och rädd,
andas öfver den blomsterbädd.
Nu vakna de sälla.
Likt porlande källa,
de sucka och glamma.
Och ännu en gång,
vid vaktlarnes bröllopssång,
vid rosornas doft och vid bäckarnes dån,
de glödgas af lifvets flamma;
fast ingen det ser,
blott Svasads ljuflige son*,
och tyst han ler.”
Så sjöngo små alfer och vättar tillsamman;
dem fägnade dödliges glädje och gamman.
Ur TRETTIONDE SÅNGEN.
Snart nordsonen tystnar. Men heliga vare
de ljud, han på tynande harpan vill slå,
och lätt, som en ljusalf, kring norden de fare,
att alla den allstarke dyrka må,
och älska de hänfarna fäder ändå!
Till världslifvets urbild, till trädet det stora,
hvars tredubbla rot genom världarna går,
* Svasad eller Svasud var sommarens far. Efter honom, säger d. y.
Eddan, kallas det svasligt, som är ljuft och mildt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
