Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Helig, helig, helig Han,
som föddes Gud, som föddes man.” —
Den heliga tystnaden varat en stund,
och längre den skulle i världslifvet råda.
Men silfverbevingade svanorna båda
i Urdarvågen, med svällande bröst,
sig lyfte, och snöfagra hufvudet rördes
förunderligt. Aldrig de upphäft sin röst.
Men nu, liksom siare, sjunga de hördes:
”Ljus går öfver jorden!
Mörkt är i Valhalla,
högt gal hanen där!
Fri är mänskan vorden.
Gudhems makter falla,
Hlidskjalf molntäckt är.
Ragnarok ej stundar,
gudarne dock bleknat.
Asgårds ringmur föll.
Själfva Oden blundar,
själfva Mjolner veknat.
fastän Tor den höll."
Den andra svanen de orden kvad —
på Yggdrasil rördes hvart enda blad —:
”Allt i Fensal höga.
allt i Folkvang tiger;
slut är deras fest.
Skumt är Friggas öga.
Freja mer ej stiger
på sin ystra häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
