Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyst myriader ren af mänskosläktet,
för evigt slocknat. Ingen Titan svängde
sin gudafackla mer i zodiaken,
och ingen silfverhornad måne tände
sitt milda ljus. Ett blodrödt kors allena
bland svarta moln med olycksstrålar brann,
och bleka andar i en rörlig krans
omsväfvade det fasansfulla tecknet,
upprepande i korer jämrens sång:
”Den store Pan är död!” En våldsam rysning
då skakade ur dvalans famn mig opp,
och fasans svett omsköljde mina leder.
G o r g i a s.
Hur underbart! O, finge jag i lifvet
en blick dock smyga bakom Isisslöjan!
O r f e u s.
I slummer snart jag sjönk för andra gången;
från jorden då min häpna ande flög
i undervärldens bleka skymning neder.
Kring fält, af rodnande papaver klädda,
tyst krökte Lete här sin dunkla våg,
och bleka maner gingo på dess strand
i nattfull skugga af granateträden,
där ingen fågel sjöng, och ingen fläkt
med andeläppar hviskade bland löfven.
Då såg jag, ack, mitt hjärtas älskarinna!
Eurydice jag återsåg. Cypressen
sitt mörka tak kring hennes fristad hvälfde.
1 sorgens dräkt, bedröfvad och allena,
blek, som när fordom vid tartarens portar
hon evigt flydde ur sin makes åsyn
och suckande för andra gången dog,
tätt vid en källa, hvars kristall hon ökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
