Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så seglaren hvilar sin tröttade köl
i den ekomsusade viken.
Jag hälsar dig, stilla, förtroliga dal,
rikt vattnad af ormande bäckars kristall,
af zefirerna klädd till en doftande brud
åt den tusenblommiga våren.
Mer skön är ej Cyperns elysiska dal,
där, af fejderna trött, Dionysos, vår gud,
vid Cyprias barm firar en sabbat.
Ljuft rodnande hålla kring nöjets asyl
chariterna vakt. Bland hviskande myrten
snöglänsande dufvorna kyssa hvarann,
och på nickande blommor, på bugande gräs
guldvingade fjärilar paras.
Korförerskan.
Här vill jag hvila. Mäktigt härjar solens brand
på bergens höjder. Bleka fältets örter stå;
Leukotoe ej äger balsam mer att ge,
och Clytia, som i ljusets flod sin eldtörst släckt,
omsider dignar under nöjets öfvermått.
En grotta där mig vinkar i sin tysta famn:
narcissomblomstrad öppnar sig dess dunkla port.
Dit vill jag nedgå. Sjungen mellertid en sång,
att på musikens rena etersvall min själ
må vaggas mildt till salighetens öar hän.
Koren.
Hvad vill du höra? Månn jag dig förtälja skall,
hur Ceres’ dotter fordom blef i Plutos arm
ur Ennas dalar bortförd? Efter blomstrens skatt,
som oförtänkt ur purpurklädda skötet föll,
hon sträckte barnsligt elfenhvita armars par
med gråt ifrån infernska tordönsvagnen ner.
Hvad? Eller vill du höra, hur från eterns höjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
