Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dyre fader, öfver din silfverhjässa
hån jag samlat. Aldrig ditt öga mera
vid din kyska, blomstrande dotters åsyn
strålar af glädje.
Du är hämnad. Han, för hvars skull jag arma
plikt och ära, vänner och släkt försakat,
o, han själf med tusende dödars marter
straffar min kärlek!
Teseus, dig jag räddat ur labyrintens
mörka villor, skyddat för tjurens eldgap;
dig ur dödens armar jag ryckt, och — himmel!
detta är lönen.
Ensam, ack, jag irrar på öde stränder,
ingen mänsklig varelse här jag skådar!
Åskor blott och forsarnas fall och stormen
trötta mitt öra.
Fast, o Zeus, din ormande vigg däruppe
nekar grymt att ända mitt lif, fast skogens
ulf försmår att äta den öfvergifnas
sprittande lemmar,
skall jag själf den eviga glömskan finna.
Vågor kring mig tjuta; hur lätt jag störtar
ned från klippans lutande spets i hafvets
sjudande bråddjup!
Tjuten, vindar, rasen, I höga böljor!
Vaggen bort till Ättikas stränder liket!
Till förrädarns irrande fot mig vaggen,
brusande vågor!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
