Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Po ly d o r a.
Hvad, inför Polydora djärfs du ljuga, bof?
Din uppsyn dig förråder. Säg, hvar siarn dväljs,
om annars Polydora af dig älskad är!
H e r m a s.
O flicka, af mig älskad mer än dagens ljus,
än västans sus bland myrten under hettans brand!
Skön var du alltid; men som Kräftans gyllne sol
är skönare än hon, som lågt i söderns trakt
sin trånga båge kröker under vinterns tid,
så festligt öfverstrålar du i dag dig själf.
Ljuft kring din tinning spelar rankans helga löf,
och purpurdrufvor lysa i ditt saffranshår,
rubiner lika, dem en konstförfaren hand
inpassat har i kungadiademets guld.
Polydora.
Ditt älskogsglam må sparas till en annan gång.
Då midnattsmånen från sin höga silfvervagn
bestrålar våra ängar, och violens doft
förmäler sig med daggens jungfruliga tår,
som lön för dina suckar, som min ömhetspant,
en festlig brudnatt jag dig ämnat vid min barm,
på rosors bädd i näktergalomklingad lund.
Men vid den gud, som mäktigt skakar nu min själ,
en större gud än Cyprias kogerprydda son,
vid denna tyrs jag svär: upplöst är vårt förbund,
om du ej uppenbarar Orfei tillflyktsort.
H e r m a s.
O flicka, vänd ditt stora, blåa ögonpar
och rosenkind och rankomlöfvad panna bort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
