Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P o 1 y d o r a.
Tills du bevekes, vill jag vänligt på dig se.
O, hårde Hermas, skall vår kärleks rosendag
så hastigt slutas? Skall jag dö i enslig sorg?
H e r m a s.
Nej, goda Polydora, — Iefva och bli säll.
Allt bjud! Jag lyder. Du mitt hjärtas drottning är;
men i mitt våld står icke hvad du fordrar nu.
Polydora.
Hör upp en gång att gäcka mig! Omöjligt är
att dölja själens tankar för prästinnans blick.
H e r m a s.
Hör, goda Polydora! Lika öm som skön
du var i forna dagar. Aftonstjärnan lik,
huldt glänste fröjdens gudastråle i din blick,
och under barmens liljor bodde kärlek blott.
Hvad har ditt hjärta nu med sådan mordlust svällt?
Hvi törstar du så rysligt efter skaldens blod?
Polydora.
Ett odjur blott från jorden jag utrota vill:
ej för Dianas båga större monster föll.
Men hvarför dårligt tömma ordens koger ut?
Men hvarför slösa böner? Du ej aktar dem.
För Polydora aldrig än ditt hjärta brann,
då kärleksbandet du så lugn kan brista se.
O ve, jag skänkt min ömhet åt en otacksam!
Det ljufva ungdomslugnet är för evigt stördt,
för evigt nedertrampad hoppets rosengård.
Koren.
O, hårde yngling, kan du utan smärta se
din älskarinna gråta? Redan tårars dagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
