Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allsmäktigt bjöd, är borta, säkert krossad
med herren själf mot Hæmi branta klippor.
Hvar, Orfei vålnad, är ditt lik, att jag
med ångerns gråt må tvätta bort det svarta,
grymt gjutna blodet? — Ha, min Polydora
är äfven flydd. Rätt gjorde hon, som flydde.
Brott är att ömhet mot en brottsling te.
och sällheten, som köpes genom brott,
är själf ett brott. Ha, Lycis nalkas där,
och Timon dyster vid hans sida vandrar.
Helt säkert veta de om skaldens död.
LYCIS. TIMON. HERMAS.
Lycis.
Gråt ej, o Timon! Utan gudars vilja
en sparf ej faller. Ingen blomma vissnar,
som sin bestämmelse ej fyllt. Ur kampen
har Orfeus gått; hans ära återstår.
Timon.
Jag vet det väl. Men, himmel, hvilken syn!
Apollos son till döds af tyrser gisslad,
af stenar krossad, sölade i blod
hans silfverhår, och högt på lansen buret
hans gråa, helga, vördnadsvärda hufvud!
Ve, och Diana med sin gudabåge
ej hämnades ett brorsbarn! Känslolös
hon såg på mordet ned från silfvermolnen.
Hermas.
Är Orfeus fallen?
Timon.
Rysligt söndersliten
af djäfvulska backanter, och hans lemmar
kring fälten sådda. Hvad, du bleknar, Hermas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
