Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då tryckte dig Albert till klappande bröst,
då kväfdes af glödande kyssar din röst;
då sjönk du, i nattens försåtliga fred,
på älskarens arm bland violerna ned.
Bland skyarna tindrade stjärnan så glad,
och näktergalskoren en brudvisa kvad.
Julia.
0 vänner, om I ömmen vid min smärta —
1 gören det: er kvalet själfva tär —
bönhören mig! Förkrossen ej mitt hjärta
med hågkomst af hvad evigt flyktadt är.
O jordens fält! O sköna sommarnätter!
Violers doft och näktergalars sång!
0 silfverkällor, som kring gröna slätter
1 stilla månsken krökte eder gång!
Och I, o lena, blomsterklädda tufvor,
omkuttrade af ömma turturdufvor,
där skälfvande i Alberts famn jag låg —
att blott en gång jag eder återsåg!
Helvetets andar.
Förgäfves du beder.
Från andarnes värld
en bana ej leder
till hyddorna neder
den längtandes färd.
Julia.
Ack, men kan ej kärleksropet,
hjärtats skri till jorden hinna
och från jorden ömt besvaras?
Helvetets andar.
Hvarför ropa ned till jorden?
Albert ren är ande vorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
