- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 10. Svensk romantik, 2. Ling, Stagnelius, Sjöberg, Nicander, Dahlgren /
107

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilka i nätter och dar vid tempelbilderna vaka.

Gack då att hjärtats förbund med det himmelska goda där

svära!

Gack i helgonens krets att njuta den skönaste lycka,
hvilken oss himlen beskär, att lefva det eviga lifvet,
innan du dör! O, kunde din far dig följa i fridens
öcken, där själen vandrar med Gud! Men världen mig håller
än i sin boja fast. Till mitt landtslott föra jag tänker
snart ifrån Moskva som brud en dygdig änka med tvenne
döttrar, späda ännu. — Af en styfmors fruktade välde
vill jag ditt lugn ej beroende se, ty aldrig en kvinna
säges att älska sitt kön, att kvinnan med godhet behandla.
Därföre redo dig gör att, när morgondagen sitt skimmer
bryter mot Moskvas lysande torn, mig följa till klostrets
heliga murar, himmelens port............................

Snabbt framrullade nu den vapenmålade vagnen,
af snöglänsande hästar bespänd, till porten, och fadern
ropade flickans namn. Hon, darrande våldsamt, nu hängde
sammetsmantelen tyst kring elfenskimrande skuldror,
tryckande djupt i anletet ned den skuggande hatten.

Nu en lågande bön till den Eviges hjärta hon sände,
kände sig styrkt och vagnen besteg. Så stiger vid Ganges’
ambradoftande strand braminens änka på bålet,
glödgad ännu af ungdomens eld, än skapad för nöjet.
Fåfängt ur silfrade moln, bland härligt blommande palmer,
midnattsmånens kristalliska sken bestrålar de ängar,
där med violen nyss hon krönte de flygande håren,
lekte i tärnors skämtande kor och ledde dess dansar.

Död är den arma för värld och natur. Det mäktiga bålet
stundligt växa hon ser. Nu facklorna vänta. Nu samlas
vänner och släkt, och marken är höljd af gapande hopen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/10/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free