Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i sorgflor sig naturen klär.
Lunden mörknar, blommans kalk sig sluter,
daggens gråt sig öfver fälten gjuter,
och af sömnen typiskt uppenbaras
dödens hemska, fruktade mystär.
Dock, bland lifvets alla myriader,
mänskan blott af varelsernas Fader
unnades att njuta skönheten.
Medvetslösa plantorna och djuren
blicka opp mot ljuset och azuren;
mänskoanden ur sin mikrokosmus
ger förklarad hvarje bild igen.
Allt, hvad skönt för dennes blick sig målar,
af sin urbilds ljusa gloria prålar,
adladt blir af själens gudadrag.
Rosens mun af menlös glädje myser,
oskuldsglans från liljans krona lyser,
blyg i gräset gömmer sig violen,
cedern sträfvar stolt mot eterns dag.
Och vid lyrans skära himlatoner
gudalif befolkar världens zoner.
Blek i skyn Endymions flicka går,
Cyntierns guldvagn kring Olympen rullar,
Bacchus ler från solbeglänsta kullar,
och en krans af guldax och cyaner
flätar Ceres åt sitt blonda hår.
Zefirs kyss en himmelsk barm förfriskar,
mildt från eken skogens dryas hviskar,
och i böljan klagar en najad.
Syrinx sakta hörs i vassen snyfta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
