Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högre ljusbild ej af evigheten
målar sig i tidens dunkla ström.
Hell dig, lifvets sol, naturens krona!
Fåglarne din äras hymner tona,
bäcken sorlar hviskande ditt lof.
Ljuft för dig sig buga lundens toppar,
blomma träden, svälla blomstrens knoppar,
breder våren sina gröna mattor
festligt ut i Vestas rika hof.
Tusen bilder föddes af naturen.
Kvinnan, sist af moderns sköte buren,
täflade med solens gud — och vann.
Från den stunden föder icke jorden:
ofruktsam är tidens maka vorden,
sen behagens alla rosenstrålar
i en brännpunkt samlade hon fann.
Vidt som skyn den blåa pälien spänner,
ljuset glimmar, och ett väsen känner,
kärlek, ock din blomsterspira rår.
Brinnande du ser från solen neder;
månens char kring jordens klot du leder,
kysser Floras barn ur vintersömnen
och med stjärnor firmamentet sår.
Starkast dock i mänskans svaga hjärta,
rika källa till dess fröjd och smärta,
härskar du med en oändlig drift.
Barnets glada morgonlif du ammar,
vildt i ynglingen din låga flammar,
lifvar mannen och med hoppets skimmer
målar än den gamles öppna grift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
