Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS VILLKOR.
Se ekens strid mot stormarne på fjällen,
hör suckarne af lundens näktergal,
då mossan växer, lugn och kall, på hällen,
och musslan sofver i sitt gyllne skal!
Ju högre lif, ju större kval du röner:
ett kors är denna värld för ljusets alla söner.
Mildt ängens ros på grästapeten blänker,
af västan kysst ur vintersömnen opp.
Sitt fromma hufvud rodnande hon sänker,
och blygt ur tårar ler dess rädda hopp.
0 arma blomma, om dig själf du kände,
ej flammade din kind — en glödhet tår den brände.
Se turturdufvan! Mellan skogens tallar,
1 klyftans djup hon valt sitt trygga bo.
Med rädda ljud hon på sin älskling kallar,
och vingen flaxar utan rast och ro.
Ack, sorgsna fågel, kände du min trånad,
en brudgums kyssar då ej svalkade din brånad.
Hvart skall jag fly? Mitt fånghvalf är azuren.
Det famnar mig, hur fjärran än jag går,
och, djupt i ödets koppartaflor skuren,
min dom evärdligt för mitt öga står.
Ack, upp mot mig sig tusen vittnen häfva,
och stjärnorna mitt blod med hämndens blickar kräfva
Se, fruktansvärdt på eterns hvalf de skimra,
med skarpa svärd bevakande min stig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>