Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”O, torka från kinden
den bäfvande tåren!”
så susar i vinden
nattvandrerskans röst.
’Tvån, böljor i älfven,
de brännande såren!
Upp, liljor, och skälfven
på drottningens bröst!
Snart liljorna bytas
i smycken af stjärnor.
Snart solstrålar knytas
om Animas hår.
1 Pleromas salar
med änglar hon talar;
ljusblommande tärnor
omvimla dess spår."
”Hvem är du, o ömma,
med snöbleka kinden?
Hvem sorlar i vinden
fridshälsningen ner?
Ack, blodstårar strömma
på Animas kinder.
Ej kransar hon binder
af stjärnblommor mer.
En öken är landet,
där världsfursten råder.
Af koppar är bandet,
som fängslar mig där.
Ej lifskällans åder
bland grifterna strömmar:
blott spöken och drömmar
omgyckla mig här.” —
”Ej evigt, o syster,
du ensam skall hvila,
förlåten och dyster,
vid dödsflodens sång.
Snart dagen skall smila,
och gulddrömmen fyllas,
jag ock skall förgyllas
af glädje en gång.
Vet, Luna ock brinner
af kärlek och trånad.
Mildt pärlande rinner
på liljan dess gråt.
För solen hon lågar,
med flammande brånad
för hjälten, som tågar
ekliptikans stråt.
Men, fängslad vid jorden,
hon vänder mot henne
sitt nattliga änne,
fördunkladt af sorg.
Så lagen är vorden
af änglarne stiftad;
så lotten är skiftad
i allfaders borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
