Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För ljusets spira hylla vi magnetens;
från glansens sal, ur klara himlars åsyn
vi flyttat ned i malmens dunkla kamrar,
och rikt med vansklighetens mjöd oss mättar
den sublunariska naturens bröst.
0 du, som hängde, prydd af tornets krona.
1 rosenröd forsoningsskrud på korset!
Hvem, medlare, förutan dig allena
kan åter öppna Edens gyllne portar
och ur materiens töckensvepta riken
på nytt oss föra i triumf till Gud?
Försonande du steg i gruset neder;
ej världens ondska kufvade din kärlek,
ej Hyles makt, ej stjärnornas eoner,
ej jordens retelser, ej jordens kval.
Högt öfver ödets stjärnbesådda himlar
du återvände segrande till Fadern,
och, öppnande för fångarna en utgång,
det stora fängelset* du fånget tog.
O, innan ur den solbeglänsta världen,
den hafvets svall, den zodiaken famnar,
i evig landsflykt ödena mig drifva,
gif, att med dig för hvarje jordisk vällust
jag redan dött; att hvarje magiskt band,
som kväljande mig fängslar än vid stoftet,
jag slitit har och fri på morgonstrålar
får höja mig till ljusets fosterland.
* Astralvärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
