Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA LYRISKA DIKTER.
Ur ELEGIER.
VI.
Blommornas tid har flytt, och dagens strålande konung
närmare södern jämt rastar sitt gyllene spann.
Längre i molnen, Selene, din bäfvande lampa nu brinner;
längre på nattens hvalf glimma nu stjärnornas bloss.
Kyliga vindar ren bebåda den stundande vintern ;
lönnen med klagoljud ristar sitt fallande hår,
och i lundarnas sköt Filomelas ljufliga klagan
tystnat; ej nattvioln ångar i dälderna mer.
O, hvad du ändrats, natur, min älskarinna och moder!
Rosor och gyllene ax kransa din hjässa ej mer.
Ej berusar mig längre din varma, balsamiska anda;
ej för min irrande fot skiftande blommor du sår.
Blek och färglös slumrar du nu mot kommande vårar,
och från en härjad jord stiger mot himlen min blick.
Klarare där än fordom, i sommarns hesperiska nätter,
månen kring rymderna nu gjuter sitt darrande sken.
Tätare glimmar af gyllene stjärnor den blåa olympen;
upp till sällare land vinka de vänligt min själ. —
O, när brista en gång de tryckande jordiska banden?
När skall anden en dag, lycklig, förklarad och fri.
sväfva på glänsande vingar dit opp, af fläktande palmer
och guldharpornas ljud hälsad i andarnes krets?
Se, min sommar har flytt: inbillningens glödande rosor
smycka ej härligt mer lifvets förbleknade fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
