Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T u r t u r n.
Jag förnöter min dag bland susande myrten i lunden,
kuttrar min ömma eld, smeker min kärliga brud.
Endast med stammande ljud förmår jag att prisa min sällhet:
endast för kärlekens fröjd toner och känslor jag har.
Ingens beundran jag sökt. — Må blott min ljufliga makas
glödande purpurnäbb svara med kyssar min sång!
XV.
Allt sen människor först bebyggde den blomstrande jorden,
ingen dödlig som jag brunnit af kärlekens eld.
Dock för en enda retande mö mitt hjärta ej klappar,
vid sin triumfvagn en icke i kedjor mig läst.
Hårdare, bröder, mitt öde är. Jag älskar dem alla,
alla i feiska band snärja min fladdrande själ.
Hvarje gungande barm i mitt hjärta väcker begären,
hvarje strålande blick byter i lågor min blod.
Salig jag prisar den man, som ägnat en blomstrande flicka
dyrkan och känslor och lif; vore hans älskade ock
kall som drifvan på alpernas spets och hård som graniten,
skulle hans böner till slut röra den grymma ändå.
Så Propertius förr vid Tiberns blommiga stränder
vann med sin klagande sång Cyntias löje och kyss.
Helikons topp han besteg, att den älskade kransar här vira.
och af sin flickas hand skaldernas lager han fick.
Himmel, hvad fröjd att, fängslad i tärnans kärliga armar,
tryckt till dess svallande barm, sucka och njuta och dö!
Ödet ej älskaren hinner; hans lif är en hvila på rosor.
Milda som harpans ljud, klinga hans dagar förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
