Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där skall jag fläta min glänsande hand i helgonens dansar,
där skall harpan af fröjd klinga till pol ifrån pol.
Formen jag älskade blott, och formen och gudomens spegel,
skild från materiens slagg, evigt han tjusar mig där.
XVII.
TILL NATTEN.
Redan med Cyntias lampa i hand, omglimmad af stjärnor,
kommer du, vänliga natt, åter från skuggornas land.
Tystnaden jämte dig går och sömnen, af vallmo bekransad:
lekande drömmars tropp följer ert segrande tåg.
Heliga natt, i din famn jag med lågande känslor mig kastar.
Uslingens enda skatt, slafvarnes frihet du är.
Dölj mig för människors syn, bjud människorösterna tiga.
och på moderlig arm vagga ditt gråtande barn.
Kan du ej hela de blödande sår mig dagen har gifvit,
klaga min smärta för dig skall du ej neka likväl.
O, att du evig blef! — Men allt är förgängligt i tiden:
vågorna skifta ej så, fjärran på sjöarne, om.
Snart är ditt välde förbi, snart strålar den rosiga Eos,
fordom min glädje och nu fasans och sorgernas bud.
Dock, jag känner en natt, som aldrig sig ändar, en hvila.
aldrig af spöken störd, aldrig af drömmarnes här.
Mäktige gudar, unnen mig den! Snart, snart mig den unnen!
Icke en annan bön har jag att ställa till er.
XX.
Resa, Amanda, jag skall till aldrig skådade länder,
dödens omätliga hem: icke du följer mig dit.
Ej vid dess kopparport jag din hand skall trycka till afsked,
öfver dess mörka älf lyser ditt öga ej mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
