Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 dok förbyttes strax min blomsterkrona;
för rosengördeln, virkad af behagen,
jag omgaf lifvet med ett kyskhetsbälte,
och, forna tiders villor att försona,
i ödemarker jag från denna dagen
vid månens sken i ångerns tårar smälte.
* * *
SJÄLENS LÄNGTAN.
Ej något mättar själens eldbegär
af allt hvad tidens grymma makter skänka.
För hennes blickar andra kronor blänka,
ett annat mål bestämdt för henne är.
Hvad henne ljuft med känslor fylla plär,
i milda glädjedrömmar henne sänka,
ett jordiskt sinne mäktar det ej tänka,
ett dödligt öga det ej skåda lär.
Ett vilddjurshem är denna värld, en öcken.
Ur korsets skygd hon lyfter glad sin blick
högt öfver vintergatans ljusa töcken.
O, att hon snabba dufvovingar fick!
Nog vet hon arken, dit hon flyga ville
ur flodens svall, i forna syskons gille.
TYSTNADEN.
O du, som, född ur intets underbara,
fördolda famn, af yngre säd ej stammar;
du, som ur hvilans stilla rosenkammar
såg dagens konung första gången fara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
