Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du egna plågor glömde
och gjorde mänskosläktet sällt,
och ymnigheten tömde
sitt frukthorn öfver jordens fält.
I mörka fåror, ristade af plogen,
du gyllne kornen regna böd
och bytte skördarne ur ollonskogen
i saftigt bröd.
Ej rika städer speglat än sin prakt
i oceanen eller flodens vågor;
ej snäckan skatter öfver djupen bragt.
Ej höga offerlågor
i marmortempel blidkat gudars makt;
ej skalden rörde än sin lyra,
ej konsten trollat sina under fram,
och muntra vänner ej i glädjens yra
vid högtidsborden öfvade sitt glam.
En vilddjursfäll barbaren täckte,
en ung cypress hans vapen var och staf.
I närmsta våg sin törst han släckte,
och tak och näring Jofurs ek då gaf.
Men Ceres kom — man bakade och bryggde,
och grannar bjödos till kalas.
Strax vänskapen sin tron i laget byggde,
strax kommo löjen, skämt och ras.
Man byggde kungastäder,
och samhällsband man knöt,
och krämarns snäcka gick för våg och väder
och läckerbitar till sig böt.
Snart Bacchus mänskan lärde
att binda rankan omkring almens stam ;
till sorgens tröst han drufvans must beskärde
och glädjen vinkade med tyrsen fram.
O sky ej, Ceres, att dig ömt förena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
