Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vore månsken ej till i världen,
så kom ock herr Skugga ej med på färden;
ty utan månsken dör han på stund:
de äro intima af hjärtans grund.
Hvi också vred jag alltid blifver,
när natten O på himmelen skrifver,
eller som det turkiska vapnet c
på himmelen månen sig månde te.
Men Skugga ingen nöd dock känner,
ej längtan den svarta människan bränner,
och hur skulle den må annat än väl,
som både är utan kropp och själ?
Jag har ej mer kropp, än jag själf kan behöfva:
dock vill han mig gärna så ädelt röfva.
Sitt lilla väsen han af mig har,
liksom Eva af mannens refben var.
Mer pris och ära han alltid vinner,
och hur jag springer, jag honom ej hinner.
Jag på brokiga Pegasus rida må,
dock vill ej min fart mot Skuggas förslå,
om ock recensenter i alla gränder
förtviflade stå, med piskor i händer,
och gifva honom uppmuntrande slag,
till att springa med mer eteriskt behag.
Sig Skugga stundom sätter att skrifva.
Det kunde Skugga låta blifva.
Han skrifver helst hvad han själf ej förstår
och i verserna liksom i fåror går.
Han skrifver endast en rad i sänder;
han rättar sig efter mina händer.
Men när som han slagit knut på sin rad,
— det är, när han rimmat, — då blifver han glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
