Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ögonblick jag äfven glädje kände:
jag den, o Laura, vid ditt hjärta fann.
När du din ömma blick ned till mig sände,
min lott af guld och silke pareen spann.
På dina läppar låg, hvad helst mig hände,
och i din blick min varelse försvann.
Som hamnar förbiflögo lifvets öden;
ty i din famn jag ren var bortom döden.
Du danat mig med dina blickars flamma
till hvad som helst ditt hjärta mig beslöt.
Jag älskat dygden, ty du var densamma:
din kyss på mina läppar sången göt.
Från dig, från dig de blyga liljor stamma,
som sig den unga fantasien bröt,
då för min själ naturn, med mystisk tunga,
om kval och nöje började att sjunga.
0 jord, låt i ditt sköt en flykting finna
det lugn, som åt hans irrlif blef förnekt!
Tag mig i famn, du dystra fostrarinna!
Nog lifvets drömmar med mitt hjärta lekt.
Du på din barm känt mina tårar rinna:
ha de ditt modershjärta ej bevekt?
Mig vämjes vid det usla lifvets skiften:
har du tillreds, o moder, åt mig griften?
Dock skall jag icke din fullkomligt vara.
Tag ditt! Det hindrar mig att vara fri.
Mig lyster till de ljusa världar fara,
där hvarje andedräkt är harmoni.
Där himlen härlig skall sig uppenbara
1 högre skönhet, än min fantasi
uti min maj, i lifvets diktningstimma,
dess guldport sett i aftonsolen glimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>