Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Behöfver ensam du ej hvila?
Själf soln ju tröttnat i sitt lopp.
I morgon må du åter ila,
när Eos rosenkrönt går opp.
Jag känner dig sen förra åren:
varmt jag dig alltid älskat har.
Ty skön du var, o son af våren,
och skön din maka Flora var.
Jag drack, när huld du för mig trädde,
din andedräkt som gudavin.
Skön var du, skönt du ängen klädde
i guld och blommande rubin.
Jag låg i skuggan utaf linden:
ljuft du i gräsets vågor sam.
Du kom, du kysste mig på kinden,
och äfven där en ros rann fram.
Hvar ton, som öfver fröjden råder,
i hjärtat vaknade till sång,
och lifvet spratt uti hvar åder,
likt yra silfverforsens språng.
Nyss vaknad på den gröna sängen,
såg Flora vänligt mot mig opp,
när jag i kapp med dig på ängen
uppå den fria banan lopp.
Då hörde moderns fröjd jag tona
från tusen munnar, varm och öm;
mildt log hon i sin gröna krona,
som barnet i sin morgondröm.
Hur ljufva stå de rosentrakter,
där först du dagens skönhet såg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
