Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KÄMPANDES SÅNG.
Gå ned, min sol, och du, o hoppets strimma,
förfölj ditt trollsken på min öde stig!
Stolt vill jag vandra fram bland natt och dimma,
tills under föttren grafven öppnar sig.
Fröjd! jag dig saknat från min barndomstimma:
härefter ock min själ föraktar dig.
Gack, falska barndomsvän, att barnen smeka:
en man blott värdigt kan med blixten leka.
Kom, Öde, starka lejon! om du vågar,
på lifvets ö med mig en holmgång gör!
Den man, af gudaeld för frihet lågar,
din hyllning ej på fega läppar för.
Jag föga efter dina åskor frågar,
och din sirensång jag förtörnad hör.
Eldprofvet jag bestått i marga öden:
jag är en man i lifvet och i döden.
Det fega hopp ej mer mitt hjärta känner,
att finna kärlek uppå jordens rund.
En gång jag drömde ock en dröm om vänner:
ljuf var han, nedsänd ifrån Edens lund.
Välan! jag vaknat. Ingen längtan bränner
på hoppets graf, på hjärtats marmorgrund.
Hon somnat i de blomsterlösa lunder
vid vaggesång af storm och åskans dunder.
Hvar vänlig ängel vikit från min sida;
de trifvas ej i lifvets dunkla sfär.
Blott ljus kring mig de höga blixtar sprida
på törnestigen, som till grafven bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>