Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prinsessan Anna kom:
tyst gick en guldprydd sven bakom
med ljus i sina händer.
Men själf ett svärd hon bar,
och lik en ängel var
från paradisets stränder.
Hon sade: ”riddersman!
Kung Sigismund dig hälsar: han
ditt fängelse upplåter.
Ditt lidande förglöm;
men den i hjärtat göm,
som gaf dig svärdet åter!”
Och Gyllenhjelm tog mot
sitt svärd, och kedjan från dess fot
och från dess hand blef lossad.
Hans mod slog upp i brand:
hans själ af tidens hand
var tryckt, men ej förkrossad.
Han sade: ”trogna svärd!
som fri är jag dig åter värd:
vi följas åt till norden.
Än tjäna vi en gång
vid bardalek och sång
vår kung och fosterjorden.
Hvarhelst mig ödet för,
ditt dyra minne aldrig dör
uti mitt bröst, furstinna!
Mitt lif af dig gafs fritt:
ditt namn, förent med mitt,
skall eftervärlden hinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
