Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst i natt och mysticism, gifver åt alla andra föremål en
egen besynnerlig anstrykning, skapar svärmare. — Månen
är en katolsk präst, som står mellan himmelens altarljus
med korkåpan på sig och stänker vigvatten (daggen)
omkring sig ned på jorden.
Månen är jordens lakej, dock — hvarföre smäda honom?
Hur mången gör han icke lycklig? De flesta kyssar gifvas
ju i månskenet. Hvem skulle vilja smäda den hedersmannen?
Visst är han en kopplare; men en ljuf, en älskansvärd
kopplare.
Ack! Föreställom oss en söt, suckande, smäktande,
brinnande, trängtande, väntande, blossande flicka i en ljuf
månskensstund, i knarrande saffiansskor med stråpärlor,
hvi-lande på ett läger, hvitare än det tunna flor, som till hälften
täcker henne. Hur ligger hon ej där, som en kärlekskyss,
som en naturens innersta suck. Månen faller in genom
fönstret, du stiger in. ”Fredrik,” hviskar hon darrande,
”hvarföre så?” — och så sveper hon florsmanteln omkring
sig och hoppar emot dig och kysser dig, och lutar sitt
bröst emot dig och gråter, och ler och gråter och hviskar:
”Fredrik”, och så tar hon dig vid handen och för dig till
fönstret i månskenet, och så sätter hon sig vid klaveret.
Du öppnar fönstret. All naturen är tyst, som ett blad
på en lugn yta. I månskenet stå träden liksom hviskande
karlår, hvilka skynda på språng till ett rendez-vous. Källan
spelar, floden sorlar, myggan surrar, ett blad nedfaller,
månen uppkastar sitt resflor, en fågel ruskar sig på gren, ett
stjärnfall kommer som en darrande tår från nattens öga
farande från himlen ned på marken, hela nejden betäckes
af silfverslöjor, dimman dansar på sjön, vågens ögon glittra,
musiken klingar, stjärnorna tyckas därvid liksom skynda till
dans, en blomma lutar sig ned här och där i det daggiga
gräset, och den gudomliga flickan ler och vänder sig om
och trycker din hand till sitt bröst och kysser dig, och du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
