Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja! Vid anblicken af Haga, hvem vill på den snillrike
Gustafs aska fälla ett ondt ord öfver honom? Gustaf älskade
Haga. Denna kärlek bevittnade, att hans själ var öppen för
allt härligt. Den, som älskar naturen, i hans bröst är ej
heller kärleken till Gud, dygd och fosterland förkolnad. Vid
tanken på Gustaf och hans tider föreställer jag mig, hur
mången gång månen här kastat sina strålar ned öfver sälla,
förflutna stunder, och om, som man säger, de aflidne någon
gång återvända tillbaka från sina ljusa rymder för att besöka
jorden och sina i lifstiden älskade ställen, så ser jag äfven
i fantasien den älskade Gustafs skugga vandrande här i
månskensnatten, tankfull stående vid de nedrasade ruinerna,
suckande och varnande med handen. Sådana äro
människornas verk. — Ja! Icke blott honom ser jag framför
mig: äfven hela den tid, som lefde och rördes genom och
omkring honom. Här tycker jag mig skåda de sköna,
trippande hoffröknarna kasta boll med Schröderheim och
Höpken, de fjäskande lakejerna, med sitt silfverkrimskrams
och sina långa frackar, de öfrige pudrade riksråderna,
pärlor, tårar, punschglas, tebrickor, hvita strumpor,
sidenschalar, gungande i syrenhäckarne, snusdosor på bänkarne,
krattade gångar, rosenbuskar, burar med kanariefåglar
hängande utanför fönstren, dans i gräset, hårfrisörer rökande i
mjugg sina pipor bakom buskeragen, uppslagna fönster,
glimmande speglar, trädgårdsmästare med hatten i hand,
rullande vagnar, nickande kuskar, styfva hårpiskor,
nankins-rockar, en klättrande markatta, Lidner och en brandvakt;
jag hör violer och harpor klinga, vakten ropar i gevär,
konungen kommer, alla hjärtan klappa, hvarje öga ler; —
där ser jag på holmen Movitz och fader Bergström och Ulla
Winblad, och äfven dig, du Skandiens Shakspere, du
gudomlige Bellman, och dig, du sköna, ännu lefvande minne
af Gustafs tider, du Hjortsberg, nationens älskling. Jag ser
eder, och framför alla dig, Bellman, hur mången gång du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
