- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
57

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behärskarinna. Ah — de hafva redan börjat, jag tror?
Musiken är ypperlig, af Kraus, — men — men hvar ser
jag hufvudpersonen? Har icke vildinnan kommit ännu? I
förtroende, hennes roll utföres af en ung elev, som är herr
balettmästarens själfva ögonsten. Demoiselle skall se.”

Adolfine såg bort åt salen, där en krigspantomim rörde
sig på ett ganska målande, artistiskt, väl komponeradt sätt.
Musiken gick ifrån krigsdån småningom öfver till en högst
egen ton (peruvianskt, tänkte Adolfine); det var ett allegro
vivace, som saktade sig ända bort till andante, ja till adagio,
och slutligen upplöste sig i ett tristamoroso ur naturkänslans
mest dunkla och ändå leende hem (den Kraus! tänkte
Adolfine).

Tvärt slöts både pantomim och musik. Vildinnan, som
skulle fångas, fanns icke.

Balettmästaren gick orolig omkring: ”Gentil animal, ou
es-tu? venez-donc! Grand Dieu! animal capricieux,
impertinent, voluptueux — hvar gömmer du dig? Taille
merveil-leuse et charmante — coquine, hé donc!”

Men vildinnan kom icke.

Balettmästaren höjde sin röst, men undvek försiktigt
nu alla förebråelser och fula ord: ”Douce Tintomara, hvar
är du? ej afklädd på fötter än? Complaisante créature, vi
vänta — vraiment, mais c’est curieux.”

Slutligen steg hans otålighet så högt, att han slog flere
slag med sin handschu i väggen, ställde sig midt på golfvet
och vände sig rundt omkring på klacken.

”Ah! Zouras Lazuli Tintomara! nu ser jag dig, träd
fram, inga krus, point d’invänningar. Chez les musiciens?
chez messieurs la musique? malicieuse figure! mais ce n’est
pas beau, 9a.”

En svartklädd, smärt figur framfördes nu ifrån
musikanternas bänk längst bort i salen och leddes in i
pantomimen; Adolfine igenkände sin bekantskap, som hon hjälpt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free