Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLET
Det är en stor sanning, att ålderdomen
i hvarje århundrade ser på ungdomen som
på sin präst, sin anförare, sin hjälp, sin
styrka. Det är det unga som skall draga
världen fram. Gud själf var en blott
trettiotre års man, när han dog för
världen och införde ett nytt lefnadssätt genom
korset.
EN DAG.
En tjugutre års man med ett ganska godt ansikte och
en öppen, glad blick steg upp och satte sig i en schäskärra af
tarflig beskaffenhet. Han såg bakom sig och fann sin lilla
kappsäck, rund och väl hopsnörd, ligga i full trygghet nere i
åkdonet bakom sitsen. Han tog därför tömmarna och lät
hästen i sakta traf föra sig ut ur Kalmar stad genom södra
porten. Åt de höga och breda torfbelagda vallarna nickade
han sitt farväl, rullade fram på bron öfver den djupa
vatten-grafven, som går kring staden, for fram genom den så kallade
gamla staden, hvilken numera blott är en förstad åt sin dotter,
det nya Kalmar, och kom efter en liten stund ut på
landsvägen, som löper åt Vassmolösa.
Då den resande hunnit ut på själfva vägen, lämnade han
tömmarna åt skjutsgossen, som satt vid sidan vänster om
honom, och han roade sig själf i stället med att försjunka i
betraktelser. Han hade nyss blifvit prästvigd i Kalmar stifts
härliga domkyrka, hvilken i arkitektonisk skönhet äger få
sina likar i Sverige. Med djup och andaktsfull glädje gick han
ännu en gång i tankarna igenom hela den stora akt, hvar
igenom han invigts till Herrans tjänare och en människornas .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
