- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
141

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dess grannskap. Få ställen i Sverige utbreda sig i en skönhet
af så angenämt slag som parken vid Vernanäs, hvarigenom
den unga prästmannen nu gick. Det är icke en tafla,
intagande genom melankoli och pittoresk fattigdom; nej.
rikedom och bördighet omgifva vandraren här, han går på
Oxenstiernas grund. Genom en äng med gräs, så högt som
adjunkten själf, smög denne sig fram på den slingrande
gångstigen och beundrade de talrika ekar, som med mörkgröna,
yfviga kronor öfverallt på ängen höjde sig ofvanom gräset.
Guds godhet emot människan, redan på jorden, omfamnade
henne här i storhet och ymnighet. Den vigda ynglingen gick
andaktsfull och hade försyn för att skada äfven det ringaste
grässtrå. Hans hjärta höjde sig i en tyst bön; han påminde
sig icke nu orden i sin skrifna predikan, som han bar i
bröstfickan, men han kände sig sinnad att heligt tala för
människorna utan all annan förberedelse än tjugutre år,
tillbragta i fromhet och dygd hos kärleksrika, fattiga
föräldrar.

När han genomträngt ängen, kom han på den emellan
Vernanäs och saltsjöviken gående stora herrgårdsvägen.
som är så karakteristisk genom sitt röda grus. Han
fortsatte denna väg, ända tills han mötte den gamla träbyggningen
vid stranden, hvari själfva grefvarna af Södermöre kanske
huserat, och som nu gaf en besynnerlig anblick genom sitt
emot vår tid afstickande byggnadssätt. Sedan adjunkten
hastigt besett detta minnesmärke af ålderdom, vände han på
den röda vägen åter tillbaka och steg nu in i det nya Vernanäs’
trädgård. Han mötte ännu ingen lefvande varelse. Tigande
gick han på de slingrande sandgångarna, steg öfver kanalernas
små broar och blef slutligen villrådig, huru han skulle hitta
kortaste vägen ut till stora landsvägen, där hans åkdon
väntade. Just i detta ögonblick af bryderi kom en barnflicka
om elfva eller tolf år, efter sig dragande en vagn. fylld med
åtskilliga bylten, likt sammanrullade barnkläder. Det syntes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free