- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
143

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den svarta grinden vid stora kalmarvägen; åkdonet stod
där redan, han satte sig upp och åkte.

Så kom han mot Påboda, men vek snart åt sidan ifrån
stora vägen bort om Segelmara* in på den mindre stråt,
som skulle föra honom till sin blifvande pastor. Han var
nu kommen i själfva skärgården. Hans hjärta klappade
högre, ju närmare han visste sig vara den älskade kyrkan,
däri han om en stund skulle uppträda. Vägarna blefvo allt
smalare och mera öfvervuxna; han nalkades en vik af hafvet.
Han hade snart blott en liten bit fram till prästgården och
till moderkyrkan. Men här, vid en knappast synlig afväg,
mötte honom en man, som höfligt hälsade och frågade, om
icke han vore ”herr adjunkten”. Vid bejakande däraf,
framförde mannen (en klockarpost) budskap ifrån kyrkoherden,
att herr adjunkten icke nu skulle åka upp till kyrkan, utan
begifva sig västerut i skären till kapellet för att där hålla sin
predikan, emedan bud ingått om därvarande kapellprästs
hastiga insjuknande; ”och såsom tiden är kort,” fortfor
klockarposten med en bugning — ”så skall jag genast fara
dit,” afbröt den godlynta unga mannen, ”framför allenast
min ursäkt till herr kyrkoherden, att jag icke först besöker
honom i prästgården, utan oförtöfvadt beger mig till kapellet.”
”Det skall ske,” svarade posten och lyfte på hatten.

Lyckligtvis hittade skjutsgossen äfven den slingrande,
svårfariga stigen till kapellet, hvilken väg dock blott till hälften
gick öfver land. Efter en liten stund var den slut och vattnet
tog vid. Här låg en stuga, och en rokarl kom ut, som förde
adjunkten ned till sin båt. Så vajade han redan på hafsviken
och såg framför sig på andra sidan den täckaste strand af
en utskjutande udde.

Efter en stunds rodd, då de omfarit udden, upptäckte
sig kapellkyrkan, hvilande hvit och mild midt i sitt gröna
landskap. Hvilken åsyn! Redan blott det, att en kyrka

* Ett skönt, poetiskt ställe, likasom de följande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free