- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
149

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

personer i strödda och tankfulla grupper. Vid den unga
prästmannens framtågande reste de sig småningom alla; det
vill säga, de som kunde resa sig; ty flere halta eller till hälften
lama gjorde väl en sned och plågsam rörelse att komma upp
ur sin sittande ställning och vara med i den allmänna tysta
hälsningen eller vördnadsbetygelsen för prästen; men det
lyckades merendels blott på ett ganska pinsamt och obehagligt
sätt. Finns här då ingen enda ung? Åtminstone de där
barnens moder? Men han såg sig förgäfves om efter henne.
Han på en gång djupt rördes och förskräcktes vid anblicken
af alla de omgifvande gestalterna: ytterst långhakiga, bleka,
skalliga eller testhåriga, rödögda eller halfblinda, antingen
snipnäsiga eller högst uppnästa, till det mesta krokryggiga
alla, men försedda med ovanligt stora och klumpiga händer,
såväl karlar som kvinnor, förmodligen en följd af yrket.
Hvart han vände sig, skramlade litet smått i bänkarna,
antingen af en medförd käpp eller af något knotigt knä, som
darrade emot en bänkdörr eller kanske icke kunde hålla sig
stilla emot sin egen make. Emellan gubbarnas och
gummornas anleten visade sig föga skillnad: de förre sågo icke
mer rätt manliga ut, de senare icke synnerligt kvinnliga: de
hade hela tycket af den lilla resten inunder en stor och
vidlyftig subtraktion, hvilken rest blef så liten, emedan
subtrahenden varit nära på lika stor som minuenden, det vill säga
uselheten hade så nära förtärt kraften och förträffligheten,
att lifvets residuum här syntes vara nästan intet. Vid åsynen
af alla dessa skrofliga, nästan spöklika figurer gick en kall
svett fram i adjunktens panna, då han påminde sig den
predikan han skrifvit och som här nu skulle föredragas. Hvad
är vanligare och naturligare för unga nyblefne prästmän, då
de författa sitt koncept, i synnerhet när de ämna göra inträde
sommartiden i stora och folkrika kyrkor, i vackra och
förmögna nejder, för åhörare till hälften bönder, det är sant, men
också till en god del herrskap hvad är naturligare, än att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free