- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
152

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så tydligt, ansenligt och kolsvart stod det tryckt framför
honom.

Att här efterleta en af sina favoritpsalmer, den där 224
af Wallin eller 2 . . af Franzén, fann han vara alldeles
för-gäfves. Han hade väl icke framför sig den så kallade gamla
psalmboken, men det var den gammalgamla, en samtida med
Jesper Svedberg, och som undergick revision redan i Karl
XI: s tid. ”Sjunger då folket efter denna psalmbok?” frågade
pastorn. — ”Nej, herre, jag sjunger ur honom, och folket
sjunger efter mig,” svarade klockaren; ”här är ingen, som
brukar bok, mer än jag.”

Ett bistert och strängt, på en gång karolinskt och
lutherskt allvar började liksom med ramtag gripa omkring
den anlända unga prästmannen. Men han var själf en man
af ande, därför kände han när en ande fattade honom
Han slog om några blad och besåg en och annan strof.
”Tag den här psalmen,” sade han ”och så den där till
predikstolsvers, och sedermera den här — och den här till
utgång.” — ”Godt, herr pastor, bättre kunde jag icke välja
själf.” Klockaren gick ut.

Med långa, men icke vacklande steg gick patriarken
ut i kyrkan och hängde upp de antydda numrorna på svarta
taflan. Detta var ett högtidligt, ehuru nu ej nödigt bruk.
ty ingen af de närvarande hade psalmbok mer än han själf.
Han tog upp, stod i ett hörn framme i trakten af altaret,
där den svarta klockarbänken sågs belägen, och började med
hög stämma sitt föredrag. Rösten var sträf och stundom
gäll, men han darrade icke, och drillar hördes inga. Knappt
hade han slutat sin första eller inledningsrad, då alla de
närvarande föllo in i psalmen; och pastorn steg fram i
sakristidörren för att höra och deltaga däruti.

Hvilka stämmor! Dessa benrangelsfigurer hade munnar
allesammans!

Bröstet började vidga sig på pastorn, där han stod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free