- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
154

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och född är, och jämväl sedan i alla mina lifsdagar––––-”

Aldrig hade han uppläst dessa ord så som i dag: han sjönk
på knä öfver altarpallen, het af en ny känsla. Den bräckliga
knäböjande synden hade han öfverallt framför sig. Det
ljusnade rundt omkring honom i den lilla låga. dystra
kyrkan: hans egna öron lyssnade med förvåning till de ord
hans egen mun uttalade: andakt i höga rytmer flödade från
hans läppar. Han lärde sig nu, där han stod, hvad det var.
som han lärde de andra.

Efter syndabekännelsen steg han upp, och hela
församlingen steg med knak upp jämte honom. Nådens vingar
buro de förlorade, och hoppet gaf de svage kraft att stå.

Innan predikanten ånyo vände sig bort ifrån dem, såg han

på dem med brinnande, hastiga blickar. ”Och jag — jag
syndare — jag skall predika för dessa!" tänkte han. "Huru
skall detta gå! Och se, likväl, huru alla deras ögon lita till
mig! Efter tröstfulla ord hungra de! O min Gud! Och

jag — hvad skall jag säga dem?” Med denna förkrossande

själfkänsla vände han sig om till altaret såsom öfligt och
fullgjorde de föreskrifna bönerna efter handboken.

Han steg ut från altaret. Hela församlingen, icke
numera af nyfikenhet blott, men med lifligt spända ögon.
följde främlingens gång: de tyckte väl, att han läst för dem
utur hjärtats grund. Han gick ånyo in i sakristian. Psalm
sjöngs nu åter. det vill säga predikstolsvers.

Medan klockaren var därute och sjöng, föll den
ny-invigda, oförfarna prästmannen ned på sina knän därinne
för sig själf i sakristian. I större och mer skakande
förlägenhet har ingen redlig människa känt sig. Han bleknade
som ett lärft, när han hörde predikstolsversen utsjungen.
Nu var intet mera kvar däraf! Han måste ut — han måste
— han måste predika!

Och han bemannade sig hastigt och gick ut. han gick
upp. Han stod redan på predikstolen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free