- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
158

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Liksom af aktning för sina lumpor hade hon gömt sig undan
i denna vrå; hon tycktes lungsiktig och genom öfvermått
af arbete mycket aftynad: i det magra ansiktet voro ögonen
helt stora och skeno midtemellan förtviflan och kärlek.

Predikanten, som hittills blott improviserat inledningen,
påminde sig i hast, att han skulle hafva ett ämne för sin
egentliga predikan. Den, som talar oförberedd, har fördelen
af att kunna emottaga växelverkan ifrån dem han talar till
och därigenom alltid sättas i förhållande till dem, ja, i förening
med dem. Den, som utarbetar sitt koncept hemma, är väl
säker att det går ihop hemma; men huruvida det icke skall
gå förbi de tilltänkta åhörarna såsom en okänd vind, vet han
icke. Predikanten reste sig nu och uppläste dagens
evangelium : det var femte söndagen efter trefaldighet och
handlade om det stora fiskafänget, Luk. 5. Sedan han uppläst
det, sade han: "Ämnet för vår betraktelse i dag skall vara
’Gud gästar de faderlöse vid sitt bord, och till änkans böner
lutar han sitt öra’.”

När han andra gången upprepade detta, reste sig
församlingen såsom öfligt, men såg på honom ej utan förvåning,
ty ett dylikt predikstolsämne hade de ej hört; det liknade
fastmer blott ett ingångsspråk, äfven det. Men ingen af de
närvarande var icke en faderlös eller en änka eller en
änkling. Allt hvad han sade var ord ad homines. Han
sammanband sitt ämne med texten och talade om huru
Kristus också kallat fiskare till sina första bekännare; och
att de skulle vara människors fiskare. Men huru skulle de
vara det? Icke numera därigenom, att de såsom Petrus
vandrade ut och predikade ibland hedningar; utan därigenom,
att de inbördes och ibland hvarandra utförde Guds
välgärningar, älskande, mättande och klädande hvarandra. Så
vunne de hvarandra och vunnes alla åt Gud. Dymedelst
upphämtade de hvarandra och upphämtades; de voro fiskare,
men tillika själfva äfven fiskar, tagna i Guds stora notvarp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free