- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
179

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måst — han har måst — och det vardt svart — så svart
för honom där nere i djupet!”

Vid slutet af dessa ord, som den olyckliga utsade med
hela uttrycket af en visionär, sjönk hon själf, öfverväldigad
af fasa, till trädstammen, hvaremot hon satt. Barnen sågo
på henne med stirrande, häpna ögonkast och tego af
förskräckelse.

Om en liten stund reste hon sig upp, med klara ögon,
och liknade en skarpt lyssnande. "Hvad är det? Hvad hör
jag?” utropade hon. "Jonas, det är din egen visa jag hör!”

Prästen, som hörde ingenting, tog det för en yrsel hos
den fattiga hustrun. Hon satte sig lugnt på en sten, såg
rakt ned i gräset utan att egentligen se på något och tycktes
ej bestå af annat än hörsel. ”Det är han! Jonas!” utropade
hon, då och då, likasom med konvulsiviska ryckningar.
Den äldsta gossen lyssnade skarpt liksom modern. Prästen
hörde ingenting. "Det är i nordvart!” sade gossen.

"Glada visa, jag känner den!’ utropade hon hastigt
vid ett mellanskof, spratt till, men satte sig åter ned, tyst
som en afliden.

Adjunkten förvånades. Han påminde sig, att dessa
naturens barn skola hafva en utomordentligt fin hörsel,
likasom skarp syn. Han såg bort åt hafvet norrut, men en
udde skymde utsikten. Han varsnade också själf till sluts
en slags ton, ej olik den glada sommarvindens.

”Det nalkas,” sade hon och sprang upp. Utom sig,
lyfte hon sitt minsta barn i höjden såsom till allmänt
åskådande, kysste det, satte det åter på gräset och skyndade
ned till stranden, hvarifrån man hade en hänryckande utsikt
öfver en hafsvik, hvarpå aftonsolen nu glimmade med sitt
vänligaste sken. Adjunkten gick också dit ned. I detsamma
svängde förstäfven af en båt och så en båt och så ännu en
till om udden i nordvart; och kvinnan utropade: ”Se det
är det norra fiskelaget, som kommer. Ser ni Jonas! Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free