- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
183

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min största rikedom.” Mor Elin såg ditåt med stora ögon:
hon tyckte sin man vara nog rik redan. Äfven adjunkten
skådade dit. De raska roddarna satte i land. En flicka om elfva
eller tolf år hoppade upp på strand.

”Ja, Elin,” sade Jonas, ”förundras nu icke om jag
varit länge borta; ty jag har skaffat oss mycket och icke
uträttat litet. Sist har jag varit uppe vid Vernanäs, som du
väl märker: jag var där för ett par timmar sedan och talade
vid herrskapet. Jag förde — oss emellan sagdt dit tillbaka
till dem en kär person, som seglat utrikes på den där
engelsmannen, jag omtalat, och som skulle hafva gått i botten med
det öfriga, om icke vår Herre och Jonas varit. Nu kan du
förstå, att jag var välkommen på Vernanäs, så skäribo jag
är. Ansiktet på en viss fick färg igen vid åsynen af den käre.
som återkommit lika som ur dödens gap; och nu vet du, Elin,
att de förnäme hålla före, att de emot oss aldrig kunna vara
tacksamma på annat vis än med pengar — därför så — och
jag är en strandbo — därmed så tog jag emot, och det var
bra. Det var ej en liten summa man gaf mig, skall du se.
Därpå gick jag ned till fogden, att se efter huru min egen
lilla Helena mådde, och jag fann henne där hon satt och
vaggade och sjöng. Då vardt jag också glad, jag kysste’na,
och det rann mig i sinnet, att jag ville ha mitt barn hemma hos
mig, jag med. Jag talade vid herr fogden, och fast han icke
gärna ville skiljas vid’na, så kommo vi till sluts omsams. Och
så tog jag min Lena och förde till mina båtar, och här är
hon nu, som du ser. Ditt namn bär hon, mor; och hon skall
med tiden bli likaså fager och galant som du.”

Återseendets sköna uppträde - syskonens glädje den
nya färg, som vid återkomsten till fädernehuset sprack ut på
den täcka Helenas bleka kinder — moderns höga själfkänsla
vid åsynen af en så rik skara barn, som hon nu skulle få
mätta och kläda allesammans — den unga prästens nöje

Men det är sant: hela denna historia omfattar icke mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/11/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free