- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
184

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än söndagen blott, och den var nu slut, ty klockan led till
sex på kvällen och helgen gick ut. Den vänliga,
människo-älskande adjunkten tog afsked, återreste ifrån kapellet och
anlände till moderkyrkan, till sin kyrkoherde.

Om icke berättelsen slöt här, så skulle mycket omtalas,
som tilldrog sig efteråt. Det skulle nämnas, huru den sjuka
kapellpredikanten, hvars opasslighet föranledt denna dagens
oväntade predikan, snart med döden afgick, och huru den
allmänt omtyckta adjunkten i stället blef hans efterträdare,
först såsom nådårspräst och sedan som ordinarie kaplan. Att
omtala vore, huru magnaten, klockaren, också afgick med
döden, dagen efter sedan underrättelse inlupit ifrån
Karlskrona, att den där i bojor slagna ’’morfadern" vid sidan af en
ankarklo i en af ankarsmedjorna slutat sina dagar, tyngd af
arbete och ålder; och hans af dotterbarnen så högt åstundade
utlösning ur fängelset kunde således icke mer komma i fråga,
äfven om en sådan efter lag varit möjlig. Beskrifvas skulle
vidare, huru den raska och flinka Jonas upptimrade sitt nya
hus och innan kort genom råd och dåd blef alla sina
grannars förnämsta hjälpare, vän och anförare, så i fiske som i
lifvets öfriga angelägenheter. Likaledes borde skildras, huru
den nya kaplanens kraft ombildade denna skärgård till ett
fridens och kärlekens hem; det vore att måla, huru han
läste till skrift med Helena, då hon hunnit sina femton år.
Hon var elfva eller tolf år yngre än han. Det var ju icke en
så stor skillnad?

År kommo och gingo, men kapellanen ville aldrig flytta
ifrån sitt lilla kapell. Han hade befryndat sig med dess
invånare. Själf af bondeföräldrar, fann han sin trefnad i kretsen
af en god, förnuftig och flitig allmoge, som förädlades genom
hans böner och heliga omsorger. När prästen i en församling
drar väl öfverens och rådsammar med den bäste och
förnämste bland folket — såsom fallet här var emellan
kapellanen och hans svärfader, den mäktiga storfiskaren Jonas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free